Otrolig vad dagarna går fort nuförtiden! Endast 21 dagar kvar till examen, om man inte räknar med lov- och helgdagar. Och himlar vad jag längtar. Jag vill bara bli fri; inga lektioner att sitta av, inga sista minuten-uppsatser, ingen betygsångest och inga mer långa skoldagar i en alldeles för kall/alldeles för varm skola. Jag vill bara bort från skolan och aldrig mer komma tillbaka.

När jag ser tillbak på mina tre år i högstadiet så är de faktiskt inte så hemska som jag får det att låta. Visst, jag ångrar massa saker jag gjorde i sjuan och åttan, men vem gör inte? Jag har mina bästa vänner där, samlade på ett och samma ställe, och lärarna är helt okej. Men jag vill ändå bort. För jag vill börja om.

De flesta människor jag möter en vanlig dag har känt mig sedan långt tillbaka, om inte så visste de vem jag var, eller åtminstone så trodde de att de visste. Jag vill bara inte vara så längre. Jag vill vara stark och modig, en  sådan som inte bryr sig. Vem vill inte. Såklart vill jag behålla mina kompisar, inte tal om annat, för jag vet att de accepterar mig. Men de andra, njaa...