1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 HANNA ERIKSSON - 11 12 13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26 27 28
29 30 31 32
HANNA ERIKSSON -

sjutton dagar

 
För sjutton dagar sedan landade jag, Märta och Linnea på arlanda. Vi hade hittat ett löjligt billigt flyg ned över helgen och Siri, kattn, ville följa med som handbagage. Det fick hon inte. I skellefte var det kallt och snöigt men i stockholm hade våren kommit. Att det är vår i april är för en frusen norrlänning ungefär som att säga att man inte tycker om efterätt, dvs mycket konstigt.
 
Vi skulle i alla fall hälsa på Julia som i höstas packade ned sig i en väska och flyttade ned med pojkvännen. För att slippa släpa på väskorna åkte vi direkt och mötte henne innan hennes skola började för dagen. Så trevligt att se jullan igen alltså! <3 Men fredagen var inte bara trevlig, den var hemsk och fruktansvärd. Terrordådet, lastbilen som körde in i Åhlens på drottninggatan, det gick inte att tro på. Inte här, inte nu, inte stockholm.
 

Vi var på beyond retro i zinkensdamm när det hände. Linneas syster hade varit på väg till drottninggatan när hon ringde till oss och sa gå inte dit, det ryker, det verkar vara en bomb. Vi gick in och uppdaterade svt, dn, aftonbladet men kunde inte hitta ett ord om drottninggatan. Sen vaknade internet. Jag ringde mamma och Elias, Linnea och Märta ringde sina kära. Vi är säkra, vi är långt från centrum, det är bra med oss sa vi och övertalade oss själva att det var lugnt. Men just då var det inte lugnt.
 
Rykten om skottlossningar runt om i staden och inställd lokaltrafik tvingade in oss i en liten bokhandel. Vi lånade eluttag och pratade i telefon, men jag tror att bokhandlaren förstod. Radion var på och vi försökte förgäves få en bild över vad som egentligen hade hänt. Det kan inte ha varit mer än en halvtimme innan det hände som vi vandrade ned längs drottninggatan, hoppade på tunnelbanan i samma byggnad som åhlens och åkte fyra stationer bort. Märta och Linnea skrev fint om det på instagram.
 
 
När det hade lugnat sig tog vi oss långsamt ned mos södersjukhuset i hopp om att bli hämtade av julias pojkväns pappa. Det var fullt med ambulanser och bilarna var aggressiva, så vi tog skydd i affärer som råkade vara i närheten. En kemtvätt som luktade gott, ett surdegsbageri och till slut ett litet konditori vid södra station.
 
För de (vi) som hade tur fortsatte livet som vanligt dagen efter. Vi hann med pizza och parkhäng och glass trots att vädret blev lite kallare. I tegnerlunden blommade sluttningarna och det var olidligt vackert. Så knäppt ändå, med kontrasterna.
 
 
På söndagen anordnades en manifestation på kärlekens torg. Det ver egentligen aldrig tänkt att hamna där men det var så mycket folk, flera tusen människor, som samsades på så liten yta. Sen gick vi drottninggatan upp, förbi blomhav och barn som kramade poliser och polisbilar där folk hade ritat hjärtan på de smutsiga rutorna. Kärlek vinner alltid.
 
 
Vi tog oss igenom den där helgen, jag märta julia och linnea, tillsammans. På många sätt var den fantastisk, på lika många sätt var den inte det. Det snöregnade när vi landade i skellefte igen men jag tror aldrig att jag varit så lättad över att vara (nästan) hemma.