För snart ett år sedan fick jag nog av mina vita väggar och bestämde mig för att göra om den största och värsta av dem till en fotovägg. Köpte lite natursnöre och började med att hänga långa snören under varandra, på rad liksom, så att det skulle se ut som alla de där bilderna på tumblr. Rätt så snabbt insåg jag att det inte alls såg så fint ut som på bilderna, utan mest som om snörena skulle säcka ihop när som heslt så jag plockade ned dem. Hur som så hittade jag en bild på pinterest bara några ddagar efteråt där en kreativ person hade använt natursnöret för att bilda geometriska former istället, och eftersom det redan satt några spikar i väggen tänkte jag att det är ju lika bra att testa. Sagt och gjort, det var inte alls svårt och snörena sitter kvar än idag.

 

Under året som har gått har jag hunnit ha uppe väldigt många olika bilder. I början var väggen full av minnen och små saker som gjorde mig glad. När jag tröttnade på det hade jag svartvita bilder uppe ett tag, sedan bilder med härliga färger och nu i veckan bytte jag igen. Den här gången har jag skrivit ut bilder på fina stunder och vänner, och himlar vad glad jag blir av det. Tips till varenda en av er, att hänga upp bilder på sånt man tycker om gör en mycket gladare än man tror! Kram.

Tredje och sista delen av mina andrahandsfynd. Hoppas att ni har tyckt om de tidigare inläggen, och att ni gillar detta! Det har varit himla roligt att få dela med sig av vad jag omger mig av och hoppas att ni inspireras till att köpa mer second hand. Finns bara fördelar med det - bra för miljön, helt unika kläder och för inga pengar alls.

 

   

 

 

Hej vänner! Idag är det tisdag vilket för min del alltid betyder en lång dag med i princip bara fysik och matte hela dagen. Urk. Just nu har vi så himla mycket i skolan som jag måste hinna med innan påsklovet. Både kroppen och hjärnan vill instinktivt gå och lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet, men det funkar ju inte. Det är bara att bita ihop, göra sitt bästa och tänka att det faktiskt bara är några få skoldagar kvar innan lov. Hurra!

Annars så kan jag även berätta att just  nu sitter jag på musiksolan med Julia och Elsa eftersom vi ska jag iväg på konsert på kårhuset lite senare ikväll! Paulo Mendonça är det som spelar, och det ska bli kul att lyssna på. Har som mål att under 2015 bli bättre på att ta med kameran, så den får följa med idag så får jag se om jag får till några rediga bilder. Man vet aldrig. Hoppas att ni får en fortsatt fin dag, kram!

Människor under molnen - Ratata, skivan jag lyssnar mest på överlag. Fina låtar och ett fint omslag.

Alla vi barn i bullarbyn - Astrid Lindgren är egentligen en ljudbok, men väldigt mysig att lyssna på när man städar! Tyvärr så är det inte så många historier på skivan så man får städa snabbt.

Swe mix (??) köpte jag på kupan för en femma innan jul. En äldre man kom fram till mig och frågade ifall jag gillade musik, jag svarade ja och han letade fram denna skiva åt mig. Inte den musik jag lyssnar på vanligtvis, men eftersom det var Dr. Alban så varför inte? Väldigt rolig att dansa till.

Experience - Gloria Gaynor. Jag har inte lyssnat på den här så mycket, men hon såg så himla tuff ut på bilden att jag var tvungen att ha den.

 

 

Okej om sanningen ska fram så har jag väl inte lyssnat på så jättemycket musik under den halva av mars som har gått, men när jag lyssnar på någonting så lyssnar jag på detta. Kommer från spellistan 3:00 a.m, vilket är precis vad låtarna känns som också. Nattlåtar alltså. Min favorit är she changes the weather pga lyricsen. Drömmer mig bort och längtar till långa, ljusa sommarnätter när marabelle beings börjar spela. Att ligga i gräset och värmas av solen och bara finnas. Ta nattbad, nattpromenader, nattprata till tonerna av she changes the weather. Skratta och inte behöva tänka på att det finns en dag imorgon också.

Ibland är det så härligt att vara ung.

Eftersom jag är helt värdelös på att fota i realtid och lägga upp på bloggen när jag har köpt någonting nytt, samt att det mesta jag köper egentligen inte är nytt utan andrahand, tänkte jag att det går att utnyttja.
Under tre måndagar kommer ni att få dyka ned i min gedigna samling av gamla saker. Mycket kläder blir det men även skivor, böcker, skor och andra roliga saker. Här kommer del ett, som mest fokuserar på de skatter som finns i min garderob.

Vet inte vad som har tagit åt mig på sista tiden faktiskt, men jag har blivit galen i speciella filmer - såna som man aldrig riktigt fårstår slutet på eller så är de bara allmänt konstiga. De är ofta väldigt snyggt filmade och jag kommer på mig själv att gå runt och tänka på dem flera veckor efter jag sett dem. Här kommer iallafall en liten lista på sådär halvknäppa filmer som jag faktiskt gillar och som jag tycker att alla borde se!

 

 

 

2001: a space odyssey

 

Dr Strangelove or: how I learned to stop worrying and love the bomb

Ytterligare en Kubrick, dock inte lika mysko som 2001. Det är egentligen satir/komedi på det kalla kriget mellan Ryssland och USA, om terrorbalansen och ett så kallat "domedagsvapen". En högt uppsatt flyggeneral beordrar sin styrka att anfalla sina ryska baser med atombomber utan godkännande från presidenten. Ordern, kallad plan R var utformad så att när orden givits slogs all normal radiokommunikation i planen ut och en speciell kod behövdes för att kunna kontakta dem. Om planen lyckas anfalla kommer ett kärnvapenkrig att bryta ut, något som presidenten gärna vill förhindra. Det ryktas nämligen om en domedagsmaskin som ryssarna har som kan förgöra hela världen. Jakten på koden börjar och när den enda personen som kan den inte vill berätta blir allting lite svårare.

Favoritrepliken måste ju ändå vara den som presidenten yttrar när två deltagare börjar att slåss under en pågående disskution: "Gentlemen, you can't fight in here! This is the War Room." Filmen må vara gammal (1964) men den är lika aktuell och rolig nu som då. En annan fantastisk sak är skådespelarna - de är inte så många och fler av dem har dubbla roller. Till exempel så är presidenten, Dr. Stangelove och Mandrake samma person, något som jag inte fattade förän Niklas påpekade det för mig. Denna film bör ni se någon gång i erat liv tycker jag, den är briljant.

 

Inte Kubrick men minst lika konstig - David Lynch, samma person som har gjort serien Twin Peaks samt filmen Blue Velvet. Väldigt avancerad att berätta handlingen på eftersom det är detaljerna som spelar roll, men jag ger det ett försök.

Fred Madison spelar saxofon på nattklubbar och bor tillsammans med sin fru Renée. En dag börjar det dyka upp brev utanför dörren inehållande videoinspelningar innifrån deras hus, föreställande paret sovandes. Polis tillkallas men de kan tyvärr inte hjälpa till. En kväll, på ett party till en gemensam vän, träffar han en mystisk snubbe som säger sig känna Fred och dessutom vara i hans hus just nu. Som vilken vettig människa som helst tror Fred inte på honom, men när han ringer hem så svarar faktiskt den mysiska mannan där. Väldigt skumt om du frågar mig.

Videoinspelningarna fortsätter att dyka upp, och en dag föreställer den hur Fred mördar sin egna fru. Han blir anhållen, anklagad för mord, och sedan även dömd till döden. Om det inte var annorlunda förut så är det ungefär här allting börjar bli värre. Vill du förstå det som händer sedan rekommenderar jag dig att 1. se filmen och 2. läs på om de teorier som finns angående filmen. Du kommer att bli galen, jag lovar, men det är otroligt häftigt också.

 

 

 

Psst! Om ni vill får ni jättegärna bli vän med mig på letterboxd, här hittar ni mig!