Hanna. Arton år. Livrädd och skitskraj. Nyfiken. Organiserad. Gråter ganska ofta till filmer, tycker om film. Norrbotten. Kan inte sjunga men är bra på matematik. Introvert. Drömmer, ofta. Gillar porslin. Skriver, skriver, skriver.

första dagarna i göteborg

Har hämtat andan i lite för många veckor men kan fortfarande inte riktigt greppa allt som har hänt. Jag har skrattat, jag har dansat och sprungit. Fallit 146 meter rakt ned och swishat orimliga mängder pengar. Och så har jag ju sett Håkan Hellström också, inte att förglömma. Ska försöka sammanfatta det här, både för er skull, men kanske mest för min egna. Vill inte glömma bort den här resan.
 
 
Vi tog tåget ned mot göteborg på fredagskvälen. Fram till stockholm fick vi liggvagn, men pga rälsproblem fick vi byta till sittåg den sista biten. På något sätt hade vi lyckats få tyst vagn och herre min skapare vad skönt det var! Sätena var liksom dubbelt så stora som normalt så det gick väldigt bra att sova där. Hela resan ned tog nästan ett helt dygn inkluderat tågbyte och allting gick väldigt smidigt.
 
 
Överlag så har nästan allting gått smidigt och vi har haft himla tur också. Det gällde även boendet, jag menar, att se lisebergshjulet och kunna höra håkans lördagskonsert är inte fy skam. Dessutom var lägenheten vi bodde inte längre bort än 10 minuter från centurm med buss och en gata från närmaste affär. Helt fantastiskt alltså.
 
 
Men innan det riktigt hade hunnit bli sådär kväll som på bilden innan gick ned på stan. Med anledning av håkankonserterna var det håkanfeber längs hela avenyn med citat på lyktstolpar och musik från restauranger. På hard rock cafe där vi åt middag hade servitriserna sjömnasdräkt och håkan boma ye spelades så högt att det knappt gick att prata. När vi var proppmätta och belåtna gick vi till trädgårdsföreningen, kollade på vuxna som dansade och njöt av att det var typ 25 plus på kvällen.
 
 
Dag 2 var håkandagen. Kändes så sjukt overkligt att sätta sig klockan åtta på morgonen utanför ullevi och vänta. Det var en evighet kvar tills vi skulle släppas in ju, fast det hade aldrig varit så nära. Trots att det var nästan outhärdligt varmt och trots att det blev kökaos i slutet är jag så glad att vi gjorde det. Man kommer varandra så mycket närmare när man köar på något sätt, som en intensivkurs i att bli bästisar.
 
 
Och hips vips var vi inne. Märta jag och Annaclara kände oss såhär ungefär. Dölyckliga.
 
 
Och så kom även evert taube och håkan och gjorde sin grej i nästan tre timmar. Kan inte riktigt bestämma mig ifafll duetten med miriam bryant eller fyrverkerierna var bäst.
 
 
 
Om det kändes surrealistiskt att köa till konserten var det ingenting emot känslan när den tog slut. Tror ingen säger det bättre än han själv gör: magiskt men tragiskt.
 

Kommentarer
Ida
2016-06-22 | http://erikssonida.se

Allt låter helt magiskt alltså! Och du tar alltid de finaste bilderna Hanna!!! :))

Svar: Åh, tack Ida! Det var verkligen helt fantastiskt :)
Hanna Eriksson

det var verkligen så himla himla bra!!

Svar: eller hur! vet inte om en konsert kan bli bättre än så
Hanna Eriksson


Namn
Kom ihåg mig?

Mail


Blogg/hemsida


Kommentar


Trackback